M e l l o s e

Har ni aldrig funderat över vår existens på jorden?

Varför finns jag?

Vad är livets mening?

- Det måste vara djupare än alla materiella ting vi omger oss med. Vi konsummerar mer å mer, kan det vara det som är meningen? Att utnyttja vår lilla jord resurser till max, till den dag vi ingenting har?

Jag vet inte, men jag brukar tänka väldigt mycket på existentiella frågor...Exempel: när jag ser omkring i samhället, i världen och i mitt eget hem på alla de saker man har, hur kom den första civila människan till det vi har idag? De första människorna på jorden, vad hade de tyckt om samhälelt å världen så som den ser ut idag?

Jag vet, när man tänker långt, riktigt långt tillbaka, man får verkligen huvudvärk för du kan inte få svar på dina frågor...

Filosofi är riktigt intressant, inte sant?

Jag tänkte tillägna dagens inlägg till alla personer (vänner) där ute som:

- inspirerat mig
- funnits där
- är hjälpsamma
- är tacksamma
- är underbara
- visat ödmujkhet
- inte skapat problem av små saker
- alltid är positiva och snälla
- stått ut med mig!

och varit allmänt goda människor!

Det är många personer som uppfyller dessa kriterier men jag tänkte nämna några namn (utan att någon skall känna sig bortglömd, för alla har en plats i mitt hjärta)

- Nora: Superwoman
- Isabella: Super Mommy
- Bettan: Superman/Woman/Robot =)
- Marlene: Coffehouse by Marlene
- Tido: Bästa geje
- Rania: Mingel tjejen
- Suziie: Extreme Lashes Woman
- Silvi: Största geje, som alltid glömmer att plocka upp mig =)
- Brorsan (T): Presidentens assistent =)
- Mfl

Tack för de ni är! Vet inte hur livet hade sett ut, utan er!

Sedan har jag ett speciellt tack till min käre make: Fattar inte hur du står ut med mig=) Men jag älskar dig otroligt mycket och jag är tacksam för att du finns i mitt liv och för att du ALLTID tar hand om mig. Och för våra diskussioner även om de ibland irriterar mig mycket haha, men vi lär oss hela tiden mer och mer om varandra för varandra...

I Love You...

PS. Orka dissa min blogg, jävla fifan...=D

/tjauugooo

Idag vakna jag 05.45 eftersom jag börja jobbet 07.00 på Karolinska (inte som läkare då utan som cafepersonal haha). Det var såån j*vla ruuussshh hela dan typ jag svär kön tog aldrig slut: jag sa typ bara "Ja tack", "nästa tack", "Tack tack"..så efter att ha sagt det i 7 timmar så tog fan syret slut i hjärnan...

kl. 14.30 sluta jag jobbet för att bege mig till lillholmsskolan på Vårberg där jag skulle träffa läraren i mediakunskap inför min C uppsats. Jag fundera nämligen på att gå med deras projekt för "cover story" där de samarbetar med Sveriges tidskrifter m.m. Orkar inte bertätta om allt d där.

Kl. 17.00 kom jag hem och åt  middag för att 18.00 bege mig till gymmet för att träna med maken.

Kl. 20.00 kom jag hem med mina svettiga träningskläder diiiirekt till min kära dator för att plugga fram till nu då jag srkiver detta inlägg och kl är 22.00.

Fullspäckad dag med andra ord...är sååå trött

God natt!

Allvarligttalat det måste va fel på luften vi andas för människor beter sig allt konstigare känns det som...
 
Under 4 år på min utbildning har jag inte tagit på mig så mycket ansvar som jag gör idag. Och det tycker jag är helt okej: jag får vara den som planerar vad som ska göras, hur det ska göras, fixa material, skriva ut, fixa presentationer m.m. Och inte en enda gång har jag klagat över att det är för mycket o göra. Jag jobbar, tränar, pluggar och har ett ansvar som fru och ändå jag klagar inte...(varför ska jag klaga, det är bara jag som kan försätta mig i en sådan situation så om det är för mycket får jag skylla mig själv ellehur?)

Men när  vissa personer får fnatt när de får göra lite för mkt (enligt de själva, vilket inte är 1/10 av det jag gör)  utav skolarbetet. Asså  det är helt skrattretande! Lever dessa människor i sin egen lilla bubbla!??? Är man så blind att man inte kan se hur sina medmänniskor lever och har det? Vissa har barn och familj (stort ansvar) och de klagar inte ( som ex : min klaskamrat L... som har tre barn och ändå lyckas ge mycket av sig själv för skolarbetet, vilket är beundransvärt anser jag), Tack L...

Jag får sån ångest över att människor kan vara så egoistiska och egotrippade att de inte ser vad folk gör för de! De ser bara det lilla fjuttiga som de själva bidrar med....

och så kommer vi till mitt ordspråk "behandla andra såsom du själv vill bli behandlad"
men "dessa" människor lever snarare efter "Behandla dåligt, så blir du behandlad bättre"


Faan jag blir så arg! hur bra man än behandlar folk så får man skit tillbaka!

Vart är alla hederliga, ärliga, ödmjuka människor?? Det var lite kliche...måste jag erkänna...men det är tyvärr så, de sämre tar större plats än då goda, därför ser vi bara det onda, tyvärr

/M

Igår tog jag och min kusin Bettan en fika på Heron City md några andra vänner och det doftade som himla gott om min kusin och en till tjej och det visa sig att båda använde parfymen Clean Shower fresh!

Det är en doft som är väldigt lätt och nnehåller diskret, lät musk, citrus och mandarin som får dig att dofta just nyduschad och fräsch!

"CLEAN skapades av Randi Shinder 2003. Hon ville ha en doft som var enkel, ren och nyduschat fräsch. På marknaden fanns ingen sådan doft och Randi beslöt att ta saken i egna händer och skapade sin egen doft ­ CLEAN. Det skulle snabbt visa sig att fler längtat efter en sådan doft, CLEAN blev en stor succé och man utvecklade produktsortimentet med doft för håret, body lotion med mera".
(Ur. blush.se)

Det enda negativa med parfymen är att doften försvinner under dagen trots att det är en EDp. Priset för denna flaska ligget på 495:- för 30 ml och 60 ml 798:-.

Himmelsk....

Detta är ett ordspråk som används väldigt ofta. Men hur många är det som följer det egentligen? Jag har alltid försök att leva efter de orden. Jag anser att det är oerört viktigt att behandla sina medmänniskor med respekt även de som inte alltid förtjänar det.

Men på senare tid har man börjat inse att hur gott man än behnadlar människor så inser de det inte. De visar inte ett dugg uppskattning för goda handlingar. De bara tar och tar men ger inget tillbaka. Jag förväntar mig inte gentjänster, men åtminstone uppskattning och ödmjukhet vill man ha? Hur ska man annars känna sig bra inombords? Man känner sig utnyttjad och ovärdig och det är helt fel.

Jag ska ge ett exempel:
Jag hade en god klasskamrat som jag verkligen respekterade och kände stark samhörighet till. Vi umgicks ibland under fritiden men mest i skolan. Under 4 år har vi känt varandra. Sen börja man närma sig sitt bröllop (den 28:e Juni). jag försökte verkligen minnas alla minna vänner till denna viktiga dag och hon var bland de första jag tänkte på: "henne måste jag bjuda". Så jag bjöd henne till mitt bröllop, men hon meddelade att hon skulle till spanien och skulle ev komma tillbaka till min bröllopsdag. Så jag hörde av mig flera gånger under hennes semester t o m samma dag som bröllopsdagen så sms:a jag henne:" gumman du måste komma på bröllopet, jag bryr mig inte om du landar 12 på kvällen, du kommer raka vägen". Och svara: "absolut", inget mer med det.

Hon kom iaf på bröllopet och vi hade jätte trevligt. Vi hördes flera gånge efter bröllopet men hann aldrg träffas trots att vi ville det. Hon hade nämligen sitt eget bröllop o planera i Januari 09. Så jag hade full förståelse. Jag hörde av mig iaf flera ggr för o kolla om hon behövde något osv. Hon meddela mig 3 måndaer innan sitt bröllop att hon skulle komma med inbjudan och allt. Men sen helt plötsligt så hör jag inget ifrån henne. Jag minns inte vilket datum bröllopet var eftersom jag aldrig fick kort, så jag försökte ringa o sms:a henne, men utan svar. Sista smset var under hennes bröllopsdag (utan att jag visste om det) men nej hon hörde aldrig av sig.

Dagen efter hennes bröllop fick jag höra att det hade ägt rum och jag kände mig helt knäckt. Men jag svalde min stolhet och skicka sms i alla fall. Jag skrev:" Grattis på bröllopsdagen ....jag önskar er alla lycka i erat fortsatta liv m.m....o sen skrev jag att jag önska att jag fått se henne som brud o att jag verkligen såg framemot hennes bröllop. Men inget svar...

Jag har verkligen tagit åt mig hårt efter denna incident. Jag vet inte varför hon har ignorerat mig och mina sms...whats the problem undrar man? Fick hon bara för sig att bryta kontakten bara sådär? Det jobbiga är att jag ser henne i skolan ofta och det gör verkligen ont varje gång jag ser henne, att behöva gå förbi en "vän" utan att hälsa..

Jag vet inte ...vissa människor är verkligen konstiga

Kommentera gärna vad ni tycker om mina inlägg....